Pandemin har slagit hårt mot vissa sektorer men ännu är det för tidigt att säga hur stora de långsiktiga konsekvenserna blir för arbetsmarknaden och näringslivet som helhet. Klart är i alla fall att det behövs konkreta åtgärder för att komma ens nära regeringens målsättning att höja sysselsättningsgraden från nuvarande 70 till 75 procent fram till slutet av år 2023. För att nå hela vägen fram krävs 100 000 fler sysselsatta.
Arbetslösheten har under ett år ökat från 6,9 till 8,1 procent enligt Statistikcentralen. Permitteringarna har minskat efter den största varselvågen i fjol men antalet är trots det betydligt högre än före pandemin. Restriktionerna och vaccinationerna avgör hur permitteringarna och sysselsättningen utvecklas under de kommande månaderna, framför allt inom de branscher som drabbats hårdast.
Positivt är att sysselsättningen har backat mindre än i många andra länder. Negativt är att den strukturella arbetslösheten i Finland låg på en hög nivå redan före pandemin och att det ekonomiska manöverutrymmet nu är mindre på grund av de massiva kostnader som krishanteringen förorsaket.
Långtidsarbetslösheten har ökat kraftigt och snart väntas fler än 100 000 personer ingå i den kategorin. Det problematiska med långtidsarbetslösheten är att det är svårare att få den att krympa, vilket bland annat beror på att de drabbades färdigheter och kunnande riskerar att försämras när arbetslösheten pågår länge. Därför är det ytterst viktigt att så få som möjligt hamnar ut ur arbetslivet under långa perioder.
Beskattningen har en stor inverkan på företagens vilja och möjligheter att sysselsätta och på enskilda individers beslut att delta i arbetsmarknaden. En grundläggande regel som gäller även i sysselsättningssammanhang är att beskatta sådant som man vill ha mer av mildare. Strängare beskattning på arbete betyder färre jobbtillfällen och färre som är beredda att välja jobb framom understöd eller ge järnet i karriären.
Ett omfattande välfärdssamhälle kan endast upprätthållas om så många som möjligt är med i arbetslivet. Här går det att ta exempel av Sverige och Danmark där jobben har varit i fokus inom politiken under en lång tid. Välfärdstjänsterna är en av orsakerna till att Finland rankas som världens lyckligaste land. Finland klassades också tidigare som världens konkurrenskraftigaste land men trillade bort från toppen. Detsamma kommer att hända i lycklighetsjämförelsen om ekonomin fortsätter att gå med minus på grund av att de nödvändiga reformerna varje gång skjuts upp.
Om de gamla mönstren upprepar sig är risken stor för att det är de mjukare frågorna som dominerar i regeringens kommande budgetförhandlingar. Det är viktigt att stärka digitaliseringen, hållbarheten och produktiviteten på ett allmänt plan. Men det duger inte att sätta all fokus på de här frågorna för att samtidigt kunna tona ner de ekonomiska reformer som behövs för att förhindra att Finland ska hamna allt längre efter de övriga nordiska länderna.
Kirjoitus on julkaistu alunperin Hufvudstadsbladetissa 7.4.2021
